Behåll säkerhetslinan på!

8 12 2009

1997 var vi ett gäng som seglade hem en båt från Västindien till Sverige. När vi närmade oss Azorerna fick vi ganska tufft väder och det märktes tydligt när vi kom in över kontinentalsockeln, vågmönstret förändrades ganska radikalt. Våglängden kortades och de byggde snabbt på höjden – de var nog de högsta vågorna jag varit med om på Atlanten. Likt bra fiskehistorier blir vågorna större ju oftare man berättar om dem men jag bedömer dem till någonstans mellan 8-12 meter. [mellan ögonen…] Trots det ganska tuffa vädret kände vi oss aldrig oroliga. Vi hade seglat över öppet hav i nästan två veckor, båten höll ihop och gick som tåget. Vi var förhållandevis samkörda som besättning och vi räknade med att få sova i en stilla säng inom de närmaste 36 timmarna.

Efter ett antal timmar på däck var det dags för vaktbyte. Eva gick ner för att purra Jesper och Fredrik. Jag stod ensam till rors, kopplad med säkerhetslina vilket var en odiskutabel regel under natten eller lite tuffare väder. Jesper kom upp först, kopplade sig direkt när han kom upp i sittbrunnen och växelkopplade säkerhetslinor för att ta sig akterut. Jesper satt en stund bredvid mig för att få en känsla för saker och ting. Jag tar mig sen till nedgångsluckan (fortfarande kopplad) där jag möter Fredrik som är på väg upp. Jag kopplar ur mig och ställer mig under sprayhooden med ena benet nere i båten. Fredrik sätter sig i sittbrunnen och sträcker sig efter säkerhetslinan… I nästa sekund står jag med ansiktet i vatten samtidigt som jag får ett kraftigt slag i ryggen. Efter några sekunder kommer jag upp igen och ser sprayhooden ligga runt rattpidestalen och Fredrik hängandes grensle över mantåget i aktern. Ett par centimeter åt fel håll och han hade gått överbord! Jag är tveksam till om vi hade lyckats vända båten och få tillbaka honom ombord.

När röran på däck var uppklarad gick jag ner och såg att en tomatburk hade lämnat spår längs rufftaket efter sig. Det visade sig att en extra stor våg, i kombination med rorsmansbytet, fick båten att lägga sig på sidan, slita med sig sprayhooden och så när dragit med sig Fredrik överbord. [Lätt] skärrade reviderade vi “kopplingsregeln” att gälla innan man ens kom upp i sittbrunnen.

Vi angjorde så småningom Azorerna och kom några veckor senare hem till Sverige efter några fler äventyr på Irländska sjön och Caledonian Canal – men det är en annan historia…

På “Hull and Humber”, som deltar i Clipper Round the World Race, inträffade en liknande incident när Arthur Bowers föll överbord i södra Atlanten. Klippet visar hur Arthur kopplar loss säkerhetslinan innan han är nere i båten och hur en överhalning gör att Arthur glider under mantåget ner i det iskalla vattnet. Allting slutar väl när besättningen lyckas plocka upp en välbehållen men omskakad Arthur efter bara 17 minuter! Fantastiskt arbete av besättningen.

Se klippet här.

Share

Advertisements

Actions

Information

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: