Ambivalent till vinter

28 02 2010

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i vintern. Gillar inte mörkret, kylan och slasket. Farsan brukade kalla det “lappmögel” och även om det säkert är politiskt inkorrekt så har det varit en bra beskrivning av min känsla för vinter och snö. Folk brukar alltid säga “å, det är så vackert och mysigt med snö” och visst, en solig vinterdag i fjällen är säkert supernajs men en kolsvart, slaskig, kall måndagsmorgon vid busshållplatsen är det så lagom vackert och mysigt. Det är nog egentligen det som är problemet – att det aldrig blir vinter. Det blir bara mörkt, halvkallt, blött och halt.

Under närmare tio år av mitt liv levde jag under devisen att om jag behövde strumpor så var jag för långt norrut. En ganska bra devis, undrar varför jag slutade med den? ;)

Det har alltid fascinerat mig att vi människor lever på dessa breddgrader. Jag kan förstå att folk vandrade norrut en vacker vår en gång i tiden och att de slog sig ner i vårt bördiga sommarlandskap. Jag kan förstå att man stannade första vintern för att man inte visste bättre men sen? Varför stanna vinter nummer två när flertalet måste ha frusit ihjäl år ett? Måste ha funnits ett riktigt bra, för mig oklart, skäl att stanna kvar här.

Men så kom vintern 2009/2010. Tonvis med vit, glittrande snö, minus 10-15 grader och allt som oftast solsken. Suveränt! I don’t like it – I love it! Ungarna far som vettvillingar i pulkabacken, stora snögubbar tornar upp sig i var och varannan trädgård, spontana piruetter och hockeymatcher på isplanen vid skolan och knarrande hundpromenader på [oftast] nyskottade cykelbanor. Det har verkligen varit en av de bästa vintrarna på länge. Då kom nästa problem…

Snöskottning. Som [nyblivna] husägare blir det en del skottande, våra grannar är galna i att skotta snö. Faller det en flinga så är hela raddan ute och skottar som galningar. Själv äger jag inte ens en snöskyffel och jag har konsekvent vägrat att skotta hela vintern. Tanken har varit att det i alla fall är lönlöst – antingen så smälter det eller så kommer det mer… Inte helt genomtänkt och det höll inte hela vintern. För en tid sedan gav jag upp och åkte för att köpa en snöskyffel. Mission impossible visade det sig – det går inte att uppbringa en snöskyffel någonstans. Tack vare goda grannar är i alla fall delar av hus och trädgård skottade. Nu ligger funderingar i stället på vart allt smältvatten ska ta vägen…

Så, vad blir kontentan av min ambivalens? Vintern är helt ok om det är vinter! Mellantjafset med plus två, minus två kan jag vara utan. Samtidigt kan det gärna få vara lite svenskt lagom – fem minus och ett lätt snöfall var annan, var tredje dag. :) Fast jag föredrar och längtar till sommaren och jag skulle definitivt klara av att leva i ett vår/sommarklimat året runt. Snö kan man få på en schysst skidsemester!

Share

Advertisements




På båtfronten – miljönytt

18 01 2010

På båtfronten är det förhållandevis lite som händer inom miljösegmentet. Under ett antal år har förvisso bottenfärgers väl och ve debatterats vilket positivt nog har resulterat i nyare, mindre miljöfarliga bottenfärger, båttvättar och inte minst en ökning inom segmentet trailerbara båtar (även om det inte enbart beror på miljön). Man håller också på att debattera tömning av båttoaletter och förhoppningsvis kommer det en praktisk lösning snart. Samtidigt har det inte hänt något (eller i vart fall väldigt lite) kring båtdesign och motorer.

Besökte ett seminarium med Ocke Mannerfelt för ett par år sedan. Ocke beskrev hur båtdesign i början av 1900-talet var energieffektiva skapelser som skar genom vattnet med så lite effektförlust som möjligt. Det berodde i första hand på att hästkrafter kostade och för att få fart så gällde det att designa effektiva skrov. Under det oljestinna 70-talet följde båtsidan samma utveckling som bilarna – stora motorer var sexigt och att det drog mycket bensin drabbade ingen [fattig] – miljötänk fanns inte på kartan.* Ocke förvånas också över att fart i sig är ett säljargument, den enda gången båten gör sina 32 knop är under vårkantens testkörning. Resten av säsongen, när båten är fullpackad med utrustning och familj, kör man sina 18-24 knop – och är helt nöjd med det. Enligt Ocke kommer/måste båtdesigners tänka i “gamla” banor och återgå till gamla tiders skrov. Det finns redan några bra exempel men det går [alldeles för] långsamt.

Fredriksson rapporterar glädjande nog om en miljöinspirerad kustkonferens på Båtmässan i Göteborg (9-10 februari). Under temat “Framtid och Miljö” och “Att göra skillnad” diskuteras Båtlivets viktigaste framtidsfrågor inom miljön och På vågens framkant.

*resonemanget gäller i första hand motorbåtar även om man har prioriterat “boyta” snarare än seglingsegenskaper på segelbåtar under de senaste 10-15 åren.

Share




Bli ett ljushuvud!

6 01 2010

Inga nyheter direkt men faktum är att många fortfarande kör på med sina gamla klassiska glödlampor. Varför? För en gång skull är det ju faktiskt billigare att vara miljövänlig än att inte vara det.

Idag är lågenergilampor det alternativ som sparar mest energi och är mest ekonomiskt. Den håller upp till tio gånger så länge som en glödlampa. Om du som jag inte tycker att ljuset i lågenergilamporna är tillräckligt bra kan jag rekommendera Halogenlampor. De är inte riktigt lika energisnåla som lågenergi men ett klart bättre alternativ än de klassiska glödlamporna. De håller tre gånger så länge som en glödlampa.

På sikt förväntas lysdiodslampor (LED) bli det mest energieffektiva alternativet. De håller också upp till 50 gånger längre än en glödlampa.

Om inte argument som miljö och  bättre ekonomi hjälper [på ren svenska eller in plain english] så ska ni veta att försäljningen av de klassiska glödlamporna håller på att förbjudas, de kommer att försvinna helt från marknaden under de närmaste två åren. Det finns alltså ingen anledning att vänta. Ta steget idag – bli ett ljushuvud nu!

Share





Störst går [inte] först

18 12 2009

Till och med en CB66 måste kännas gigantisk om man sitter i en 2.4. “Dramatiskt” klipp från Frostbite.

Påminner mig om när brosan och jag lämnade Falsterbo/Skanör för många, många år sedan. Vi seglade en J24 runt Sverige och hade gjort ett pitstop efter kanalen. Strålande väder, vi satte spinnaker direkt i hamnbassängen och “dånade” igenom ett gäng optimister. Kände oss som kungar och tyckte oss kunna ana känslan som besättningarna på Whitbreadbåtarna [kanske] hade när de startade en delsträcka. Schyssta minnen!

Share





TV-licens, är inte det lite 1900-tal?

16 12 2009

För många år sedan (usch vad jag börjar bli gammal) bodde jag och hustrun i en lägenhet med massa roliga kanaler – allra roligast var att de var helt gratis. Ingen i huset visste vart de kom i från och ingen vågade fråga. Troligtvis visste inte ens hyresvärden om det eftersom han en dag glatt meddelade att vi skulle få kabel-TV. Det installerades kanaler (ungefär samma som förut) som vi nu fick betala för – om jag inte missminner mig var månadskostnaden 139 kronor.

Initialt fick vi tillgång till alla kanaler, alltså även filkanalerna. Hustrun och jag bestämde oss då för att köpa en video*, något vi funderat på ett tag. Nu tänkte vi spela in filmkanaler i mängder för att gotta oss åt i vintermörkret. Videon inhandlades och personuppgifter lämnades för, garantiändamål som det hette. Jo, tjena! Uppgifterna skickades till Radiotjänst som, inte helt ologiskt, konstaterade att “har man video så har man TV och har man TV ska man enligt lag (1989:41) betala TV-licens” – något vi alltså inte gjort tidigare. I slutändan fick vi alltså betala runt 3.500 kronor per år – att jämföra med 0 kronor året innan – för exakt samma sak som tidigare… Att sen filmkanalerna sände fem ganska mediokra filmer sjuttioelva gånger per dygn under tiden vi hade dem “gratis” gjorde inte saken bättre. [suck] Read the rest of this entry »





Många bäckar små…

7 12 2009

Miljö och klimat är ständigt aktuellt, nu kanske mer än någonsin. Kommer världsledarna i Köpenhamn att lösa den Gordiska knuten? Ska det bli någon riktig ordning måste vi nog alla dra vårt strå till stacken. Börja med att bli medlem i Naturskyddsföreningen och kom ihåg att många bäckar små… Källsortera, köp närproducerat och ekologiskt, täta vattenkranen, kör på biobränsle, osv, mm, etc…

Share





Kör[kort] för livet!?

17 11 2009

Läste om 98-åriga Sven i lokalblaskan. Sven är förbannad över att hans körkort har blivit indraget. Rubriken ”Sven krockade med cyklist – vill ha körkortet tillbaka” indikerar att Sven fått sitt körkort indraget efter att ha kolliderat med en cyklist. Läser man artikeln ser man att Sven fått sitt körkort indraget därför att hans läkare inte kunde intyga att hans hälsa var så bra att den motsvarade Vägverkets krav. Vidare går att läsa att Sven inte har fått ge sin version av händelsen till polisen. Beklagligt kan jag hålla med om men ovidkommande för körkortsfrågan. Som bilförare har Sven ett strikt ansvar för sin bilkörning; cyklisten kan i princip cykla baklänges, utan lysen mot en väjningsplikt (rekommenderar inte detta), som bilist har man ändå ett grundvållande. Artikeln berättar också att försäkringsbolaget beslutat att han inte skulle få en förhöjd premie (de flesta försäkringsbolag använder sig inte längre av bonusförlust) samt att Sven själv betalt reparationen av cykeln med 800 kronor. Skadekostnaden gick alltså inte upp i självrisk vilket innebär att han inte utnyttjat sin trafikförsäkring. Tack f*n för att han inte fick någon förhöjd premie då. Read the rest of this entry »