Don’t be evil!

21 07 2011

Ok, the title might be a bit harse but…

Yesterday my daughter was brutally kicked out of her Gmail/Google account. The reason was that we stated her age when we registered her for Google +. She is 10 years old and apparently you have to be 13 to have a Google account…!?

Fine, I can accept that there is an age limit of a social network such as Google +, I know that Facebook has an age limit, but why is there a limit of one email account and why don’t you have to enter the age at registration of the account? Is it right to just throw her out of her emails after a year? Her tears says otherwise …

Not only that she was thrown out, she did not even get a chance to save her emails, contacts or photos.

Not the way I thought a company like Google would solve a situation like this and I hope that they will restore her account as soon as possible.

After six years as a user and ambassador for Google’s services I will now consider whether I should continue to use their services and if so, how do I back up my emails and contacts?

I would love some feedback from Google!

Update: Finally managed to get hold of Google to sort out my account problem. All’s well that ends well even though this one was a close call.
Took me 29 (!) days to get a respons, another day and the account (and information) would have been lost forever…

Advertisements




Ambivalent till vinter

28 02 2010

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i vintern. Gillar inte mörkret, kylan och slasket. Farsan brukade kalla det “lappmögel” och även om det säkert är politiskt inkorrekt så har det varit en bra beskrivning av min känsla för vinter och snö. Folk brukar alltid säga “å, det är så vackert och mysigt med snö” och visst, en solig vinterdag i fjällen är säkert supernajs men en kolsvart, slaskig, kall måndagsmorgon vid busshållplatsen är det så lagom vackert och mysigt. Det är nog egentligen det som är problemet – att det aldrig blir vinter. Det blir bara mörkt, halvkallt, blött och halt.

Under närmare tio år av mitt liv levde jag under devisen att om jag behövde strumpor så var jag för långt norrut. En ganska bra devis, undrar varför jag slutade med den? ;)

Det har alltid fascinerat mig att vi människor lever på dessa breddgrader. Jag kan förstå att folk vandrade norrut en vacker vår en gång i tiden och att de slog sig ner i vårt bördiga sommarlandskap. Jag kan förstå att man stannade första vintern för att man inte visste bättre men sen? Varför stanna vinter nummer två när flertalet måste ha frusit ihjäl år ett? Måste ha funnits ett riktigt bra, för mig oklart, skäl att stanna kvar här.

Men så kom vintern 2009/2010. Tonvis med vit, glittrande snö, minus 10-15 grader och allt som oftast solsken. Suveränt! I don’t like it – I love it! Ungarna far som vettvillingar i pulkabacken, stora snögubbar tornar upp sig i var och varannan trädgård, spontana piruetter och hockeymatcher på isplanen vid skolan och knarrande hundpromenader på [oftast] nyskottade cykelbanor. Det har verkligen varit en av de bästa vintrarna på länge. Då kom nästa problem…

Snöskottning. Som [nyblivna] husägare blir det en del skottande, våra grannar är galna i att skotta snö. Faller det en flinga så är hela raddan ute och skottar som galningar. Själv äger jag inte ens en snöskyffel och jag har konsekvent vägrat att skotta hela vintern. Tanken har varit att det i alla fall är lönlöst – antingen så smälter det eller så kommer det mer… Inte helt genomtänkt och det höll inte hela vintern. För en tid sedan gav jag upp och åkte för att köpa en snöskyffel. Mission impossible visade det sig – det går inte att uppbringa en snöskyffel någonstans. Tack vare goda grannar är i alla fall delar av hus och trädgård skottade. Nu ligger funderingar i stället på vart allt smältvatten ska ta vägen…

Så, vad blir kontentan av min ambivalens? Vintern är helt ok om det är vinter! Mellantjafset med plus två, minus två kan jag vara utan. Samtidigt kan det gärna få vara lite svenskt lagom – fem minus och ett lätt snöfall var annan, var tredje dag. :) Fast jag föredrar och längtar till sommaren och jag skulle definitivt klara av att leva i ett vår/sommarklimat året runt. Snö kan man få på en schysst skidsemester!

Share





Nät[verk] eller inte…

11 02 2010

Började fundera lite nu när jag fick Buzz genom min Gmail. Varför ska vi sitta på olika sociala sidor och chattar? Var ska jag hitta tid och ork att logga in på och uppdatera ett antal olika ställen? Jag förstår varför det finns olika varianter på saker och ting men jag förstår inte varför de inte är synkade med varandra?

Använder idag Facebook (och nu tydligen även Buzz). Har inte orkat ge mig in i Twittervärlden även om den säkert är trevlig. Jag använder Google Talk (främst den integrerade version som finns i min Gmail) och det händer att jag kör Skype. Samtidigt har jag massor av vänner som sitter på MSN, ICQ, AIM, mm, osv, etc. Jag har aktivt valt bort att chatta med dem av den enkla anledningen att jag inte orkar/vill ha en massa konton och/eller program. Hela upplägget känns inte så “internettigt”. Vore bättre om jag kunde chatta med alla mina kontakter oavsett vilken leverantör vi valt eller att jag kunde uppdatera min status eller dela saker med från ett ställe, där sen de som vill kan följa – kan ni gissa? – just det, oavsett vilken leverantör de valt.

Ponera att e-mejl fungerade på samma sätt, att du bara kunde mejla till personer som har samma internetleverantör som du valt. Eller att du med Explorer bara kunde surfa på sidor som var gjorda av Microsoft… Internet skulle nog ha stannat vid att vara Ines Uusmanns fluga.

Jag vet att några utvecklare jobbar med att synkronisera tjänsterna men det borde ske från start. Så, upprop! Knyt ihop säcken nu – alla ni fantastiska internetinnovatörer – och ta tillbaka nätverket till nätet, inte som idag i “små” isolerad celler!

Share





6 år med Facebook

11 02 2010

Den 4 februari fyllde Facebook sex år och firade det genom att bryta 400-miljoners gränsen. 400 miljoner användare… Grattis på födelsedagen!

(klicka på bilden för en stor “infograf”)

Share





En social Buzz?

10 02 2010

Med Google Buzz gör Google ett nytt försök att på allvar ta sig in i den sociala sfären på nätet. Orkut blev inte den succé som Google förväntat sig, det har slagit igenom i vissa delar av världen, förvisso stora marknader som Brasilien och Indien, men är långt ifrån de framgångar från sociala nätverk som vi är vana vid – främst Facebook och Twitter (och kanske LinkedIn).

Google Buzz ligger direkt integrerad i Gmail och precis som med andra sociala nätverk använder du det för att dela saker med dina vänner – status, bilder, foton osv, etc, mm. Snabbt och enkelt för drygt 36 miljoner Gmail-användare men frågan är om världen behöver ytterligare ett socialt nätverk?

Google själva framhärdar naturligtvis enkelheten i Buzz, inte minst enkelheten i att inte behöva använda sig av olika verktyg för att dela online. Buzz har en direkt koppling till Flickr, Picasa, Blogger och YouTube. Men hur väl är Buzz integrerad i de redan existerande nätverken? Det visar sig att Buzz i dagsläget integrerar halvvägs med Twitter och inte alls med Facebook! När du lägger upp en ny tweet genom Twitter kan den importeras till Buzz för att sen skickas vidare till de som följer dina buzz. Däremot kan du inte tweeta genom en buzz och du kan heller inte få tweets från dina Twitter-följare… Read the rest of this entry »





På båtfronten – miljönytt

18 01 2010

På båtfronten är det förhållandevis lite som händer inom miljösegmentet. Under ett antal år har förvisso bottenfärgers väl och ve debatterats vilket positivt nog har resulterat i nyare, mindre miljöfarliga bottenfärger, båttvättar och inte minst en ökning inom segmentet trailerbara båtar (även om det inte enbart beror på miljön). Man håller också på att debattera tömning av båttoaletter och förhoppningsvis kommer det en praktisk lösning snart. Samtidigt har det inte hänt något (eller i vart fall väldigt lite) kring båtdesign och motorer.

Besökte ett seminarium med Ocke Mannerfelt för ett par år sedan. Ocke beskrev hur båtdesign i början av 1900-talet var energieffektiva skapelser som skar genom vattnet med så lite effektförlust som möjligt. Det berodde i första hand på att hästkrafter kostade och för att få fart så gällde det att designa effektiva skrov. Under det oljestinna 70-talet följde båtsidan samma utveckling som bilarna – stora motorer var sexigt och att det drog mycket bensin drabbade ingen [fattig] – miljötänk fanns inte på kartan.* Ocke förvånas också över att fart i sig är ett säljargument, den enda gången båten gör sina 32 knop är under vårkantens testkörning. Resten av säsongen, när båten är fullpackad med utrustning och familj, kör man sina 18-24 knop – och är helt nöjd med det. Enligt Ocke kommer/måste båtdesigners tänka i “gamla” banor och återgå till gamla tiders skrov. Det finns redan några bra exempel men det går [alldeles för] långsamt.

Fredriksson rapporterar glädjande nog om en miljöinspirerad kustkonferens på Båtmässan i Göteborg (9-10 februari). Under temat “Framtid och Miljö” och “Att göra skillnad” diskuteras Båtlivets viktigaste framtidsfrågor inom miljön och På vågens framkant.

*resonemanget gäller i första hand motorbåtar även om man har prioriterat “boyta” snarare än seglingsegenskaper på segelbåtar under de senaste 10-15 åren.

Share




Segel eller vinge?

8 01 2010

Henry Ericsson fortsätter sin bevakning av den 33:e upplagan av America’s Cupblur.se. Denna gång tittar Henry närmare på seglen.

I AC33 finns inga regelbegränsningar för hur mycket segelyta båtarna får ha. Begränsningen ligger i stället i hur mycket yta båtarna klarar av samt det faktum att inga seglingar kommer att startas i vindar över 15 knop (8 m/s). Gillar personligen inte att det finns så tajta begränsningar på vindstyrkan. Hallå, det är segling vi pratar om. Visst, någonstans kan det vara bra att ha en gräns, kanske inte ska skicka ut folk att kappsegla i full storm men 8 m/s… Man kan också fundera på vad som händer om en segling startar i 8 m/s och sen går upp till 10-12 m/s?

I alla fall, både Alinghi och BOR (BMW Oracle Racing) har laborerat med olika varianter på storsegel. I slutändan verkar det vara så att Alinghi har valt en 61 meter hög, vridbar mast med ett konventionellt storsegel i duk med genomgående lattor och en så kallad “flat-top”. BOR har i stället valt en “fast” vingmast på 62 meter. Den främre tredjedelen av vingen är solid medans den aktre delen är uppbyggd av åtta olika paneler. Panelerna kan justeras individuellt för att på så sätt få rätt infallsvinkel i olika luftlager.

Båda båtarna kan hissa kryssfockar på 60-80% av masthöjden och på undanvinden (slören) används masthead-hissade gennakers på rulle. Eftersom den skenbara vinden blir så hög på flerskrovsbåtar länsar man aldrig.

Frågan är hur intressant den 33:e upplagan av America’s Cup egentligen kommer att bli? Med så pass stora skillnader i skrov- och segelkonfiguration lär det inte bli någon tät match-racing. Risken finns att ett av teamen har en överlägsen båtfart och frågan är om besättning och själva seglingen kommer att spela någon egentlig roll. Känns som om det hela redan är avgjort i domstolar och på ritbord… försvinner inte en stor del av själva idén med America’s Cup då?

Share